Om Klura
Klura började vid vårt eget köksbord.

Vi är Henrik och Anna, föräldrar till två barn i den ålder Klura är byggd för. Samma hem och samma rutiner, men helt olika behov av stöd. Det som hjälpte det ena barnet fungerade inte för det andra.
Varför vi byggde Klura
Båda våra barn har NPF. Det ena har add. Det andra kan mycket, men tycker det är svårt att komma igång.
Problemet var aldrig barnen. Det var att stödet utgick från att alla behöver samma hjälp.
Vi ville ha ett pluggstöd som utgår från det barnet kan, i barnets takt och med det stöd barnet behöver. Ett stöd som inte kräver att vi själva är lärare. Så vi började bygga Klura, tillsammans med speciallärare.
Vi byggde Klura för våra egna barn. Nu finns det för ditt.
Varför heter det Klura?
Vi säger klurigt i stället för svårt. Svårt låter som något man inte klarar. Klurigt är något man inte har löst än.
Byggd med speciallärare
Klura är utvecklad tillsammans med speciallärare. Klura bygger på Lgr22, på stödmaterial från Skolverket, SPSM och Skolforskningsinstitutet och på forskning om hur man lär sig.
Klura gör en plan av underlaget inför provet. Planen anpassas efter det barnet kan, i barnets takt, med det stöd barnet behöver.
Det här bygger Klura påSkolan har ett av samhällets viktigaste uppdrag. Klura tar hand om den del som sker hemma.
Så att stödet inför provet inte beror på vad föräldrarna själva kan, eller orkar. Läraren är fortfarande läraren.
Våren 2024 saknade 27,4 % av eleverna med föräldrar utan eftergymnasial utbildning behörighet till gymnasiet, mot 8,6 % bland övriga. Klura vill minska det glappet.
Det här tror vi på
Vår vision: Att stödet hemma aldrig ska bero på vad föräldrarna själva kan.
- Varje barn räknas
- Lugn ger lärande
- Riktigt lärande, inga genvägar
- Vuxna har insyn, barnet har sitt eget utrymme
- Vi säger bara det vi kan belägga
Lyssna på Köksbordet 19.40
Poddens första avsnitt
Två poddvärdar berättar varför vi byggde Klura: Det är orken som tar slut, inte kunskapen · 12 min
Rösterna i avsnittet är skapade med AI. Innehållet bygger på Henriks och Annas egen berättelse.
Läs avsnittet som text